Irländsk tenorbanjo är en fyrsträngad banjo med en kortare hals och färre band(17) än plectrumbanjo(22band) eller tenorbanjo(19band) mest för att göra melodispel enklare skulle jag gissa på.

Det är i förstahand ett melodiinstrument så bara för att göra det enklare att spela
tillsammans med tex. fiol eller mandolin och för att få ett mjukare sound så stämmer man vanligtvis ner den till GDAE.

Spelsättet som jag spelar är med plectrum plus en massa ”tripplets” inbäddade i melodin, annars är det bara att spela på och hitta ett spelsätt som passar.

Just nu spelar jag på en Goldtone cc irish tenor som är min första Irländska tenorbanjo,
det var inte meningen att jag skulle ha den kvar så länge eftersom
den ligger i det nedre prisklassen och räknas som en nybörjarbanjo,
men den låter bra, håller bra och den är lättspelad så den blir
nog kvar ett tag till.

Tin Whistle

Ett instrument som är starkt förknippat med det irländska soundet är den lilla fjöjten Tin whistle som flera av oss i bandet spelar. Det är ett till synes enkelt instrument med 6 tonhål och ett register på 2 oktaver. Men trots detta ska man inte underskatta dess mångsidighet och förmåga att beröra. Vad vore t ex filmerna Titanic och Sagan om Ringen utan whistle-musik i bakgrunden?

När man pratar om tinwhistles, eller pennywhistles som de även kan kallas, tänker man ofta på de mindre flöjterna som ljuder i de ljusare registren, men de har även en storebror i samma familj som kallas low whistle. Denne har en djupare, mjukare klang och är så klart även större till växten. Har man lite mindre händer kan det vara svårt att nå ned till tonhålen längst ner. Jag brukar hoppa över ringfingret på högerhanden och använda lillfingret på nedersta hålet istället.

Tin whistles

Flöjterna tillverkas i många tonarter men de allra vanligaste är C- och D dur. Materialet har stor betydelse för tonens karaktär. Det varierar mellan metall, plast och trä och kombinationer däremellan.

I min egen flöjtsamling finns bl a en väl nött Acorn high D med ett ganska blygsamt men välintonerat ljud, ett par lättspelade stämbara Dixon i A och C med mjuk och stabil ton. Sist men inte minst en low whistle i D från Chieftain. Det är en riktig luftslukare men med ett riktigt varmt och härligt ljud.

Stina Thörnqvist

I Bag in Box Band används väldigt ofta en oktav-mandolin. Till formen väldigt lik en mandola, och enligt Wikipedia är likheten mellan mandolin, mandola, oktav-mandolin, oktav-mandola så slående att de under vissa förutsättningar kan betraktas som samma instrument. (Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Mandola)

Oktav-mandolin

Personligen upplever jag att ljudet från det här intrumentet inte har lika djup botten som de mandola jag provat, och den passar lika bra att spela harmonier på som melodier. Trioler gär sig dock bättre på instrument som banjo – som också spelas i bandet.

I Irländsk folkmusik finns också tradtionellt stålsträngad gitarr, och jag spelar ofta oktav-mandolin tillsammans med gitarr.

Peter Westlund